Varit hemma hos Daniel nu för första gången på ett tag. Det blev så tråkigt att sitta hemma och bejaka dagen efter en halvtimme av hjärndödhet.

Vet inte vad jag ska skriva, men det gör jag aldrig, känner mig yrvaken och öm i kroppen som om jag varit inlindad i plastfolie i hela mitt liv, och ny gör luftpartiklarna ont på huden. Mystiskt ja.

Ointressant.

Försökte ha en normal konversation idag, nykter, med någon jag inte pratar med i det tillståndet. Kändes ganska sjukt, och jävligt fel. Vi är inte gjorda för det där, speciellt inte när en massa andra människor förstör det och avbryter och tar min uppmärksamhet ifrån mig och vill prata med mig och så vidare. Det var väldigt ogivande och ganska meningslöst och nästa gång så vill jag inte vara fullt så medveten om allt. Jag vill inte ha en nästa gång heller. Så konstigt.

Vill trampa på någon. Arg igen. På en väldigt bred grupp, dessutom, vilket är ganska irriterande. But that's life, fullt av människor som inte har här att göra. Dumma dumma människor.

Cyklat i motvind idag, det var riktigt nasty, och jag ska inte sätta min fot utanför lägenheten mer under dagen. Ifall ingen ber mig riktigt, riktigt snällt. Förmodligen rör jag mig inte ur fläcken ändå.

Gick upp i tid idag för första gången på eeevigheter, och det var ju så himla tidigt att min hjärna inte hann med ordentligt, så nu vill jag bara vara på mitt rum och äta något onyttigt i takt med att de dåliga serierna växlar mellan reklam och halvkvalitet.

Förresten har jag fått en väldans massa bra kritik idag, och jag är himla nöjd med hur saker artar sig, utan min fulla ansträngning. Det är härligt när saker går bättre än man väntat.

Glimrande.